Lägesrapport

Den här fina bilden tog Eric på mig när vi precis fotat klart koftan Siri, och jag tycker så hemskt mycket om den. Jag har på mig hemstickad kofta och vantar, och är genuint lycklig. En månad utan skaparkrav och där det varit helt ok att ligga på soffan och se serier varje kväll har gjort gott. Jag tror det vänder nu!
Färdigt, Tankar | | 2 kommentarer |

Insikter om stress

Jag har tidigare nämnt att jag pluggar i höst, och att jag pluggar 150% samtidigt som jag jobbar 100%. Det har gått väldigt bra faktiskt, jag har hunnit med, förstått och känt att jag lärt mig saker. Under oktober har jag dock varit borta mycket varje helg och jag har haft det rätt fullt upp, så det har inte funnits så mycket tid till något annat än studier. Nu har det börjat komma ikapp mig, att fastän uppgifterna är hanterbara ska man ju hinna med resten av livet också. 
 
Jag har egentligen inte känt mig stressad så som jag trodde att stressad kändes, det har varit andra känslor. Att jag varit så trött, och inte blivit pigg av att sova. Att jag lätt glömt bort saker om något hamnat mellan. Att jag haft närmare till tårar och fler än en gång tyckt att hela idén med fosterställning på golvet låtit fantastiskt för att det är för jobbigt att stå. 
 
Så den här helgen tog jag det lugnt, och slutade helt tänka på att jag hade skoluppgifter. Lekte med tanken på att hoppa av samtliga kurser, eller skjuta upp till nästa termin. Men då kommer den där jättejobbiga tanken att jag kan ju inte vara dålig. Jag måste vara duktig. Det är inte duktigt att hoppa av. Och jag klarar ju av alla kurser, det blev bara för mycket på en gång. Det är ganska jobbigt att acceptera, att jag faktiskt inte kan göra allt jag vill. 
 
Men efter att ha sovit ut, verkligen slappnat av och bara gjort det jag vill.. Tagit lång sovmorgon med min sambo, haft filmkväll med min sambo, långpromenad med min sambo och fått en helkväll utan min sambo. Fått rå om mig själv och haft någon annan som rått om mig. Oj vad jag är en annan människa nu. 
 
Jag vet inte om jag har accepterat att jag misslyckats med mina studier, eller om jag ska försöka komma ikapp men i min egen takt och strunta i deadlines.. Det måste jag fortfarande bestämma. Men jag vet nu hur långt jag kan pressa mig själv, och när jag måste avbryta. 
Tankar | | 3 kommentarer |

Vad kan jag göra för att känna mig nöjd i mitt skapande?

Alicia tipsade om en text från Louise från lugnochfin som jag vill tipsa vidare om. Den heter När alla andra är så himla bra och du känner dig värdelös och överflödig. Texten vänder sig till de som skapar och den prestationsångest som kan komma av att man ser andra människor skapa fantastiska kreationer, och att man inte ska låta sig nedslås av det utan fortsätta skapa. "En bra konstnär skapar ändå" som Louise skriver. 
 
Jag tycker att Louises text är fantastisk och bör läsas, ibland glömmer man så lätt att alla varit nybörjare. Det jag kan känna är att det är svårt att bara skaka av sig den där avundsjukan som kan uppstå. Någon gör en jacka och mönsterpassar som en Gudinna - "Åh varför mönsteranpassar jag inte bättre?". En annan gör en figursydd klänning i 50-tals stil - "Så fantastisk fin, varför kan inte jag figursy sån där bra passform?". Jag fortsätter skapa, och när jag skapar tänker jag sällan på vad andra gjort, då finns ingen avundsjuka.
 
Det är när jag inte skapar, när jag tittar på bloggar eller scrollar genom instagram som det kan sticka till. "Hur kan hon ha så många följare med så få bilder??", "Hur kom han ens på att skapa det där mönstret utifrån cirklar?", "Vilket fantastiskt tyg, varför hittar inte jag så fina tyger?". Den där mörka sidan kommer fram, och jag känner att jag gör så mediokra, fantasilösa plagg. Att jag inte är så unik som jag tror att jag är, jag är en i mängden som bara sitter hemma och syr i min ensamhet. 
 
För det är ju verkligen så svårt att se hur duktig man är, och att man faktiskt gör framsteg hela tiden. Jag glömmer lätt bort den mängd plagg jag syr, att jag tar mig framåt med stora steg och att det blir bättre och bättre kreationer för varje gång. Jag hinner som inte med att se vad jag gör, utan jag måste snabbt vidare för att också göra mönsteranpassade plagg, egna mönster, få 100 nya följare osv osv. När blir jag nöjd? 
 
Jag har därför gjort en del val inför hösten. Jag ska studera för att kunna göra bättre, mer kvalitativa plagg för att kunna vara trygg i grunden. Om jag lär mig hur man gör vissa saker kan jag istället fokusera på det visuella, då behöver jag inte lägga tid på att återuppfinna hjulet varje gång när det gäller konstruktion.
Jag har även pratat ihop mig med min pojkvän/sambo/fästman/personliga fotograf om att göra våra fotograferingar till ett gemensamt projekt, inte bara jag som poserar medan han tar kort. Det är för att jag vill att det ska vara kul att fota för blogg och instagram, och för mig. Om jag får se mina plagg fotade professionellt kommer jag att känna mig nöjdare tror jag. Ytligt men sant. 
 
Så går mina tankegångar kring att känna prestationsångesten, avundsjukan och vad jag försöker göra för att få bort den. Jag hoppas att det ska funka, för det är så jobbigt att se på någon annans skapelser och känna avundsjuka, jag vill ju bara känna glädjen av inspirerande saker och imponeras!
Tankar | | En kommentar |
Upp