Professionell mjukisklänning

 
 
Jag har några få tighta trikåklänningar och det är ju himla skönt, men jag har känt att de har varit lite för korta för att jag ska vara helt bekväm. Så när jag fyllde 27 år nu i april kände jag att det var dags att sy en vuxen klänning. 
 
Jag hade hittat det här underbara tyget på Ohlsons tyger några månader tidigare, det är viscosetrikå och ganska tunnt men mjukt. Det har jag längtat efter att få sy i och nu var det dags!
 
För att få en bra passform på plagget, och för att jag är så obevandrat i trikåträsket, ritade jag av en trikåklänning jag redan hade. Då fick jag ut en kropp och ärmar. Jag ville dock ändra lite på mönstret, så jag lekte loss lite på min provdocka. 
 
 
Jag fick då till en känsla för tyget och hur det faller, men även en vattenfallsurringning. Jag mätte hur lång halslinningen skulle bli med den här typen av urringning men gjorde aldrig ett till mönster. Just den här typen av urringning har jag gjort så många gånger nu att jag kan principen. Så jag gjorde helt enkelt allt direkt när jag klippte tyget. 
 
För att få till en säker urringning som inte skulle visa för mycket har jag en infodring i samma mönster som den ursprungliga klänningen. Alltså: på insidan är klänningen tight med en djup urringning, och på utsidan är det extra mycket tyg som faller snyggt.
 
Jag förlängde även både armar och kjol, och resultatet är jag så galet nöjd med! Jag känner mig cool, vuxen och så galet bekväm. Det kommer bli fler i den här modellen, det kan jag lova! 
Allmänt | | 6 kommentarer |

Grå kofta - resultatet

 
Såhär ser koftan ut på! Den är lite för tight i mitt tycke, men efter lite aggressivt blockande blev den i alla fall bättre. Den är rejält varm, och otroligt mjuk.
 
 
Mönstret är Dreamy Weave Cardigan från Ravelry, jag stickade i storlek medium och brukar i vanliga fall ha storlek 36/small. Jag använde två olika garner: Drops baby merino och Drops air. Jag tyckte att det var ett ganska lätt mönster, dock så tog det extremt lång tid då det inte är vanliga aviga och räta utan man gör hela tiden kombinationer för att få fram det flätade mönstret. Man stickade kroppen i ett enda stycke, med aviga och räta varv. Där tycker jag att jag fick fram mönstret på ett fint sätt.
 
 
Ärmarna stickade man runt, och jag testade att sticka dem med magic loop - det vill säga båda ärmarna på en gång på en rundsticka. Magic loop gick bra, och det kommer jag göra fler gånger! Men just ärmarna på den här koftan är jag inte nöjd med. Då man stickar med rundsticka finns ju inga aviga varv, och det var då en annan kombination maskor som jag inte fick till lika fint. Efter att ha repat några gånger nöjde jag mig med hur det såg ut, mest för att det kändes omöjligt att få till det fint.Jag behövde plocka upp fler maskor för ärmarna än det stod i mönstret, och därför fick jag freestyla lite med minskningarna då ärmen i sig blev alldeles för stor annars. 
 
 
När jag blivit klar såg jag att ärmsluten blev fula, och hela ärmen boxig och det var då jag la bort koftan i 1-2 månader. Jag var så besviken, för jag hade märkt att storleken blev lite fel också. SUCK.
 
 
När Fredrika började med sina UFO:n kände jag att nä, men jag måste få klart den här koftan. Så jag satt mig ner, repade och stickade om. Till slut blev den klar!
 
 
Inför blockningen fick den ligga blött i några timmar, sedan la jag in den i en handduk och rullade till den för att pressa ut vatten. Sen sträckte jag ut den så mycket jag vågade. När den torkat blev den större, och jag kände ändå att den kommer användas. Vilket den redan gjort några gånger!
 
 
Jag skulle nog inte rekommendera det här mönstret, trots att nog mycket var mitt eget fel. Men jag testade stickfastigheten innan jag började, och den stämde. Men ändå blev ärmarna fel. Storleksmissen är helt mitt fel, där skulle jag tagit Large för att få den riktigt oversize.
 
 
 

Accidentism

Jag läste just något på Saras blogg som fick mig att internt skrika "MEN JA EXAKT SÅ, FINNS DET ETT ORD FÖR DET?" 

"lena berättade om accidentism dvs ett begrepp som josef frank själv myntade. att saker inte skall vara så förbaskat beräknade hela tiden utan ske lite på slump! till exempel hans tycke att ett hem inte ska planeras och placeras in inredningsmässigt utan att varje möbel snarare ska vara för sig fristående. och ha införskaffats pga en älskar just den så mycket. och hemmet växa fram med tiden. 100% håller med! köp bara sånt du inte kan vara utan. det finns så mycket prylar i världen så det känns så orimligt att köpa något som en tycker är ”ok” för att det ska passa in."
 
Det är exakt såhär jag tänker. Allt i mitt hem ska vara något jag verkligen vill ha där. Jag struntar i om det inte passar in färgmässigt, om det blir för mycket mönster eller om det ser ut som kaos i andras ögon. Jag vill kunna sitta ner i valfritt rum hemma och känna mig just hemma. 

Jag struntar helt enkelt i trender och hur det "ska" se ut hemma. Självklart kan jag snappa upp saker ur vissa trender, men det styr inte hela min inredning. Just nu har vi till exempel en ny byrå hemma, som vi egentligen inte har plats med. Så vi har kommit fram till att (troligtvis) sälja vår tv-bänk och istället ställa tv:n på ett litet bord med den nya byrån bredvid. 
 
Jag måste såklart säga att jag bor tillsammans med min pojkvän, och han är med i varje inredningsbeslut. Vi ska ju båda trivas! 
Förresten, skulle du vara intresserad av att se hur det ser ut hemma hos oss? Just nu fokuserar jag ju bara på hantverk här.
Upp