Vad kan jag göra för att känna mig nöjd i mitt skapande?

Alicia tipsade om en text från Louise från lugnochfin som jag vill tipsa vidare om. Den heter När alla andra är så himla bra och du känner dig värdelös och överflödig. Texten vänder sig till de som skapar och den prestationsångest som kan komma av att man ser andra människor skapa fantastiska kreationer, och att man inte ska låta sig nedslås av det utan fortsätta skapa. "En bra konstnär skapar ändå" som Louise skriver. 
 
Jag tycker att Louises text är fantastisk och bör läsas, ibland glömmer man så lätt att alla varit nybörjare. Det jag kan känna är att det är svårt att bara skaka av sig den där avundsjukan som kan uppstå. Någon gör en jacka och mönsterpassar som en Gudinna - "Åh varför mönsteranpassar jag inte bättre?". En annan gör en figursydd klänning i 50-tals stil - "Så fantastisk fin, varför kan inte jag figursy sån där bra passform?". Jag fortsätter skapa, och när jag skapar tänker jag sällan på vad andra gjort, då finns ingen avundsjuka.
 
Det är när jag inte skapar, när jag tittar på bloggar eller scrollar genom instagram som det kan sticka till. "Hur kan hon ha så många följare med så få bilder??", "Hur kom han ens på att skapa det där mönstret utifrån cirklar?", "Vilket fantastiskt tyg, varför hittar inte jag så fina tyger?". Den där mörka sidan kommer fram, och jag känner att jag gör så mediokra, fantasilösa plagg. Att jag inte är så unik som jag tror att jag är, jag är en i mängden som bara sitter hemma och syr i min ensamhet. 
 
För det är ju verkligen så svårt att se hur duktig man är, och att man faktiskt gör framsteg hela tiden. Jag glömmer lätt bort den mängd plagg jag syr, att jag tar mig framåt med stora steg och att det blir bättre och bättre kreationer för varje gång. Jag hinner som inte med att se vad jag gör, utan jag måste snabbt vidare för att också göra mönsteranpassade plagg, egna mönster, få 100 nya följare osv osv. När blir jag nöjd? 
 
Jag har därför gjort en del val inför hösten. Jag ska studera för att kunna göra bättre, mer kvalitativa plagg för att kunna vara trygg i grunden. Om jag lär mig hur man gör vissa saker kan jag istället fokusera på det visuella, då behöver jag inte lägga tid på att återuppfinna hjulet varje gång när det gäller konstruktion.
Jag har även pratat ihop mig med min pojkvän/sambo/fästman/personliga fotograf om att göra våra fotograferingar till ett gemensamt projekt, inte bara jag som poserar medan han tar kort. Det är för att jag vill att det ska vara kul att fota för blogg och instagram, och för mig. Om jag får se mina plagg fotade professionellt kommer jag att känna mig nöjdare tror jag. Ytligt men sant. 
 
Så går mina tankegångar kring att känna prestationsångesten, avundsjukan och vad jag försöker göra för att få bort den. Jag hoppas att det ska funka, för det är så jobbigt att se på någon annans skapelser och känna avundsjuka, jag vill ju bara känna glädjen av inspirerande saker och imponeras!
Tankar | |
#1 - - Alicia:

Väl talat! Vad kul att du spinner vidare på Louises text, jag tycker det här ämnet är såååå viktigt men också svårt för det ligger så nära och är så stort så jag bara förlorar mig i långa romaner om jag försöker ringa in mina känslor. Men jag tycker du tar upp så himla viktiga saker här, nämligen syfte och mål. Att ha ett syfte som inte är "bli världsbäst" utan just "bli trygg + skapa kvalité" och att vara noga med att belöna sig själv när en uppnår målen, sätta dem inom rimliga gränser och sen inte bara rusa vidare mot nya siffror när de är uppnådda. Önskar dig all lycka till med detta alltså, det är en svår sak, men du är på helt rätt spår! :)

PS tycker du är så jäääääääääävla skicklig på att konstruera plagg, välja tyg och sy. Älskar vartenda ett!

Svar: Tack! Jag tycker också det är svårt att hålla det kort, det här är ett så viktigt ämne att prata om. Alla som skapar har nog de här känslorna någon gång och de kan vara så förödande för skapelselusten. Jag är glad att jag har drivet att fortsätta skapa ändå, för vissa dagar är det så tungt att försöka göra något fint. Det borde diskuteras mer i skapelsekretsar så att det inte känns lika jobbigt när känslorna kommer. Därför tycker jag det var så bra att du tipsade om Louise text, så bra att hon lyfte det!
Och tack för din pepp, det värmer verkligen! <3 Du är en person som jag ser upp till när det gäller skapande, jag gillar speciellt dina sammanfattningar av din kreativa vecka. Det är svårt att förklara hur, men det är skönt att få läsa om skapelseprocessen hos någon annan. Annars är det så lätt att hamna i en bubbla där alla andra hinner klart verk efter verk utan problem och man får en orealistisk bild av hur det går till. Så verkligen, tack för att du delar med dig av det!
Ethel

Upp