Professionell mjukisklänning

 
 
Jag har några få tighta trikåklänningar och det är ju himla skönt, men jag har känt att de har varit lite för korta för att jag ska vara helt bekväm. Så när jag fyllde 27 år nu i april kände jag att det var dags att sy en vuxen klänning. 
 
Jag hade hittat det här underbara tyget på Ohlsons tyger några månader tidigare, det är viscosetrikå och ganska tunnt men mjukt. Det har jag längtat efter att få sy i och nu var det dags!
 
För att få en bra passform på plagget, och för att jag är så obevandrat i trikåträsket, ritade jag av en trikåklänning jag redan hade. Då fick jag ut en kropp och ärmar. Jag ville dock ändra lite på mönstret, så jag lekte loss lite på min provdocka. 
 
 
Jag fick då till en känsla för tyget och hur det faller, men även en vattenfallsurringning. Jag mätte hur lång halslinningen skulle bli med den här typen av urringning men gjorde aldrig ett till mönster. Just den här typen av urringning har jag gjort så många gånger nu att jag kan principen. Så jag gjorde helt enkelt allt direkt när jag klippte tyget. 
 
För att få till en säker urringning som inte skulle visa för mycket har jag en infodring i samma mönster som den ursprungliga klänningen. Alltså: på insidan är klänningen tight med en djup urringning, och på utsidan är det extra mycket tyg som faller snyggt.
 
Jag förlängde även både armar och kjol, och resultatet är jag så galet nöjd med! Jag känner mig cool, vuxen och så galet bekväm. Det kommer bli fler i den här modellen, det kan jag lova! 
Allmänt | | Kommentera |

Grå kofta - resultatet

 
Såhär ser koftan ut på! Den är lite för tight i mitt tycke, men efter lite aggressivt blockande blev den i alla fall bättre. Den är rejält varm, och otroligt mjuk.
 
 
Mönstret är Dreamy Weave Cardigan från Ravelry, jag stickade i storlek medium och brukar i vanliga fall ha storlek 36/small. Jag använde två olika garner: Drops baby merino och Drops air. Jag tyckte att det var ett ganska lätt mönster, dock så tog det extremt lång tid då det inte är vanliga aviga och räta utan man gör hela tiden kombinationer för att få fram det flätade mönstret. Man stickade kroppen i ett enda stycke, med aviga och räta varv. Där tycker jag att jag fick fram mönstret på ett fint sätt.
 
 
Ärmarna stickade man runt, och jag testade att sticka dem med magic loop - det vill säga båda ärmarna på en gång på en rundsticka. Magic loop gick bra, och det kommer jag göra fler gånger! Men just ärmarna på den här koftan är jag inte nöjd med. Då man stickar med rundsticka finns ju inga aviga varv, och det var då en annan kombination maskor som jag inte fick till lika fint. Efter att ha repat några gånger nöjde jag mig med hur det såg ut, mest för att det kändes omöjligt att få till det fint.Jag behövde plocka upp fler maskor för ärmarna än det stod i mönstret, och därför fick jag freestyla lite med minskningarna då ärmen i sig blev alldeles för stor annars. 
 
 
När jag blivit klar såg jag att ärmsluten blev fula, och hela ärmen boxig och det var då jag la bort koftan i 1-2 månader. Jag var så besviken, för jag hade märkt att storleken blev lite fel också. SUCK.
 
 
När Fredrika började med sina UFO:n kände jag att nä, men jag måste få klart den här koftan. Så jag satt mig ner, repade och stickade om. Till slut blev den klar!
 
 
Inför blockningen fick den ligga blött i några timmar, sedan la jag in den i en handduk och rullade till den för att pressa ut vatten. Sen sträckte jag ut den så mycket jag vågade. När den torkat blev den större, och jag kände ändå att den kommer användas. Vilket den redan gjort några gånger!
 
 
Jag skulle nog inte rekommendera det här mönstret, trots att nog mycket var mitt eget fel. Men jag testade stickfastigheten innan jag började, och den stämde. Men ändå blev ärmarna fel. Storleksmissen är helt mitt fel, där skulle jag tagit Large för att få den riktigt oversize.
 
 
 

Slutförd kofta

Fredrika har dedikerat månaden mars till UFO:n (Un-Finished-Objects), alltså projekt som bara ligger och aldrig blir gjorda. Det kan handla om både oavslutade projekt, men även lagningar. Jag har svårt att ta tag i såna projekt, så för mig är det toppen att någon "säger till" mig att göra klart. Jag bodde hemifrån i två veckor i början av mars (katt/husvakt) så jag ligger lite efter. Men jag har gått igenom mina högar och kommit fram till lite saker jag vill få gjort.
Först ut var en stickad kofta som jag varit ganska besviken på. Enligt mönstret ska det bli en oversize kofta, men min sitter "normalt". Ärmarna fick jag lov att freestyla lite på, och de blev inte bra. Så där har jag stickat om ca 10cm några gånger. Plus några flätor till framsidan som var så otroligt tråkiga att göra. Men sen jag flyttade hem igen har jag verkligen kört på, bara för att få den klar.
 
 
I lördags var jag ensam hemma så jag slog på Sex and the City the movie och stickade och fäste trådar. I går fick hela koftan ligga i blöt i några timmar, sen blockade jag den ganska aggressivt. Nu luktar lägenheten blött får men den ska bara torka så är den klar. Det känns bra, och jag ser framemot att få prova den. Förhoppningsvis är den liite större nu.
 
Den här koftan är verkligen ett bevis på att man ska slutföra saker, för fastän de kanske inte ser så bra ut under projektets gång kan det bli bra när alla bitar väl är på plats. När jag sytt fast flätorna blev till exempel koftan mycket finare, och jag kunde ändå känna mig rätt nöjd.
Upp